Det finns massor av bra appar som gör livet lite enklare för den som sysslar med webbutveckling. Här följer en lista med såväl Iphone-appar samt appar för Ipad (som är bättre lämpad att arbeta med).

Appar för webbutveckling Iphone

• Rankometer är en app som gör det möjligt att följa hur olika sökord eller fraser rankas i Google. Det går att lägga till flera webbsajter, och ett stort antal fraser. Dessutom för appen visuell statistik över hur dina sökfraser ändrat positioner med tiden.
• En annan väldigt användarbar app är GoalAchiever. Otaliga undersökningar har visat att vi är mer benägna att lyckas med våra mål om vi skriver ner dem, och följer upp dem med delmål.
• Dessutom använder jag Twitter och Gplus-appar till Iphone samt Duosense (håller koll på adsenseinkomster). Den lilla skärmen till Iphone gör dock Ipad till ett mycket bättre verktyg att arbeta med.

Appar för webbutveckling till Ipad

Först och främst bör det noteras att alla appar för Iphone även fungerar för ipad.  Då jag ännu inte fått min Ipad 3 har jag dessutom lite dålig koll på huruvida nedanstående appar ännu är uppgraderade till att fungera med retina-skärmen. Den höga upplösningen på Ipad 3 kommer göra det enklare att läsa text, samtidigt som den gör det svårare att se text om man skalar upp en app för Iphone. Men detta är petitesser.

• Först och främst skulle jag vilja tipsa om iThoughts HD som är ett mycket snyggt och enkelt brainstorming-program (se exempel).
• Analytics HD är en mycket bra app för den som tycker att Google Analytics är alldeles för rörigt (och vem tycker inte det?).
• WordPress-appen gör det möjligt för dig att blogga direkt från Ipad. Jag har dock inte testat detta ännu då jag föredrar att skriva på ett större tangentbord.
• Men enklare texter går alldeles utmärkt att skriva med ordbehandlings-appen Pages. Den är mycket enkel att använda och man kan snabbt göra riktigt snygga reklamutskick med den.
• Bloggar och andra flöden som har med mina ämnen att göra följer jag med den löjligt snygga RSS-appen Flipboard. Andra bra och snygga alternativ är Zite och Pulse News. Komplettera med oumbärliga Instapaper (Den bästa appen för ”read it later” funktion).
• Itunes U kan också vara en användbar app för förkovring. Böcker om SEO och marknadsförinjg i allmänhet köper jag helst från Amazon och läser i deras briljanta Kindle-app. 
• Om du använder engelska artiklar som källor när du bloggar kan converter vara en oumbärlig app för dig.
• Glöm heller inte att följa bra podcasts som ”Internet Business Mastery” och ”Smart passive income”, samt videopodcasten ”Reelseo”.
• Ipaden använde jag dock allra mest till att göra kortare videosnuttar till Youtube, samt bildbehandling. Iphoto är en mycket bra bildbehandlings-app (bättre än Photoshops app). Jag gillar också Pic Stitch och Pic collage för att göra snygga bildcollage. Color Splash kan också vara användbar (för att färglägga en detalj i en övrigt svartvitt bild). För att göra snygga posters gillar jag appen Phoster.
• Vad det gäller att  redigera video behöver du bara iMovie som i och med Ipad 3 dessutom är föbättrad med en hel del fräcka funktioner. Snygga och relativt billiga videoklipp att använda i kommersiella syften laddar du ner via Video Clips. Bilder går att köpa billigt från iStockphoto, och musik till dina projekt fixar appen Tunes for iMovie. Gör du längre videos, som kräver manus, rekommenderar jag Storyboards. 
• För att föra dokument, videos och bilder till och från datorn är Dropbox det bästa alternativet.

Notera också att alla appar som du använder i företaget är avdragsbara. Skriv ut och spara kvittot som du får från Itunes.

Artikel med lite tips på roliga appar för barnen (så de kan hålla sig sysselsatta när du jobbar).

Har du tips på bra appar för den som sysslar med internetmarknadsföring och webbutveckling? Skriv gärna nedan.

Den senaste tiden har det skrivits en hel del i USA om att Google plus är ett gigantiskt misslyckande och att Google skadar sitt varumärke genom att forcera Google plus (som att byta ut Youtube-gilla knapp mot en plus-knapp) på användare.

Men det är viktigt att komma ihåg att Google-andan handlar lika mycket om att skaka av sig misslyckanden och gå vidare med nya projekt som det handlar om att nå framgång. Det är denna anda av total frånvaro av rädsla för att misslyckas som gjort Google till ett av världens största företag.

Topparna i Google uppmanar ständigt sina anställda att komma med nya, vilda och ambitiösa idéer.

Google-analytikern Philip Remek ser den ständiga strömmen av nya projekt från Google som en serie lotteribrickor. Många av dem är nitar, men vissa fungerar spektakulärt bra. Google är tillräckligt smarta för att inse att det är omöjligt att i förväg veta vilka projekt som kommer lyckas i ett perspektiv på fem år.

Chefen för Adwords har sagt (fritt översatt) att ”if you are not failing enough you are not trying hard enough” och att ”Stigmat med att misslyckas blir mindre starkt eftersom vi uppmanar våra anställda att hela tiden röra sig framåt. Och om det inte funkar gå vidare till nästa projekt”.

Det har genom åren sjösatts en lång rad av spektakulära misslyckanden från Googles sida, och av alla dessa misslyckanden är kanske Google Buzz kronjuvelen. Men de bryr sig inte, för samtidigt är summan av alla deras framgångar större än något annat bolags. Detta år Google-andan för mig, att ständigt förnya sig, att våga testa, och inte vara rädd för att göra bort sig (som när man klampade in på Facebook och Twitters territorium med Google plus-konceptet”).

Många ger rådet att man ska satsa på en sak i taget för bästa resultat. Det ligger en hel del i det, men om man inte vågar sprida riskerna och ge sig in på okänd mark kommer man aldrig heller nå riktigt långt.

Att lägga upp webbstrategier inför det kommande året är viktigt om man vill hänga med i utvecklingen, som för närvarande nästan går lite otäckt fort. Nedan har jag bifogat en brainstorming-bild över min It-strategi för året (och kommande år om inget drastiskt händer). Klicka på bilden för att göra den större.

För en gångs skull känner jag dock att min övergripande IT-strategi för mitt online-företag (annonsintäkter via innehållsnätverk, förmedling av tjänster utomlands, samt IT-bemanning och snart e-butik) ligger inte bara med i utvecklingen, utan dessutom något steg före.

Men låt oss börja med vilka IT-strategier som jag släpat efter med. Min närvaro i sociala medier har varit för dålig, men jag har snabbt fått upp Facebooksidor, Google plus och Twitter-konton för de viktigaste sidorna. Det är dessutom inte svårt att få anhängare eller att få folk att ”gilla” det man gör. Jag kommer dock inte lägga alltför mycket tid på sociala medier, men kommer framförallt hålla ett öga på utvecklingen vad det gäller Google plus. Det kan komma att hända stora saker när Google väl integrerar plus med söknätverket fullt ut. Då gäller det att man redan har en plattform att stå på, en färdig plan.

Ytterligare ett led i mitt långsiktiga tänkande är att jag måste utöka mitt tekniska kunnande inom mediaproduktion. För eller senare måste jag börja ta foton och filma själv (jag tror också att det kommer finnas fina passiva inkomster i att sälja ”stock footage”). Därför har jag köpt in en Canon systemkamera, samt massor av guider. Dels användarmanualer, men även guider om Stop motion, Time lapse och andra tekniker som kan vara bra som komplement till den övergripande IT-kunskapen.

Jag kommer också vara något mer aktiv i mitt länkbyggande vilket är något jag försummat under alla mina fyra år i branschen. Främst kommer jag att se mig om efter möjligheten att gästblogga både lite här och var. Att gästblogga är den säkraste vägen till framgång inom länkbygge.

Slutligen, så anser jag, att videoproduktion av alla de slag, inom kort kommer att vara ett måste för alla typer av IT-strategier. Därför har jag skapat flera Yotube-kanaler, och köpt in flera filmklipp som går att använda för kommersiella guider och reklamfilmer. Min Youtube-produktion har bara pågått i någon månad men jag märker redan att detta är det kraftfullaste av alla nya vapen i ”IT-arsenalen”, och vi har bara sett början av vilken genomslagskraft video kan komma att ha för online-marknadsföringen!

Jag återkommer i slutet av året med en genomgång av min övergripande IT-strategi för att se vad den gett i det kortare perspektivet.

Jag hade tänkt att börja experimentera lite med video för mina olika webbsidor detta år. Jag tror nämligen att om man vill överleva på webben i framtiden måste man förr eller senare börja komplettera sina artiklar med egenproducerade videoklipp. Min tanke är att producera små, korta guider med foton i slide-show-format och kortare videos med såväl eget filmat material (har köpt en Canon 600D för ändamålet) som Stock footage, det vill säga köpta licenser till kortare filmsnuttar som går att använda i olika sammanhang. Jag kommer återkomma under året och rapportera om hur mitt experiment med Youtube-videos fungerat. Om det gett fler besökare, bättre rankning, högre CTR, osv.

Jag börjar mitt experiment med nedanstående video som är en promo video för rockgruppen De Vans kommande skiva. Videon är helt redigerad i Imovie för Ipad 2, och bilder etc. har behandlats i olika appar för Ipad. Alla rörliga bilder i videon är inköpta från en app som heter ”Video Clips”. Denna app har ett riktigt bra bibliotek med relativt billiga videosnuttar för kommersiellt bruk.

Videon är förstås inget mästerverk, men med tanke på att det är mitt första försök, och att den redigerades uteslutande från en Ipad så ser det ut att kunna bli ett spännande experiment!

En bra copy handlar om att förföra läsaren

En försäljning, ett klick, en ny prenumerant. Det har ingen betydelse. Det handlar om att sälja en dröm. De bästa drömmarna är alltid de som är mest realistiska samtidigt som de präglas av drömmandets magiska och förföriska skimmer. Marknadsföring ska alltid vara mer förförelse och show biz än bara fakta och business.

En riktigt bra marknadsförare kan skriva en fantastisk reseskildring utan att någonsin ha varit på plats. Det handlar mer om att måla upp en förförisk dröm som gör det så att läsaren vill bli förförd, vill åka till just den platsen. Men en riktigt bra marknadsförare dubbelkollar också alltid fakta och ser till att inte överdriva. Det är när våra drömmar blir alltför bisarra och osannolika som vi inser att vi drömmer och vaknar upp.

En mäklare ser alltid till att infoga ett objekt i bilden som underlättar drömmandet. Att köpa ett hus i Italien handlar om något större än att bara ”flytta utomlands”, det handlar om att förverkliga sina romantiska drömmar om ett bättre liv i solen. Därför ser alla mäklare till att infoga objekt som apelsiner, läckra italienska maträtter och vyer över hav och toskanska slätter i bakgrunden på bilderna över fastigheten. De förstärker så sett ”drömmen om Italien”. Huset i sig har en sekundär betydelse. Men när de, som de ofta gör, går till överdrift och infogar för många ”drömförstärkande” objekt spricker illusionen och går från att vara förförisk till att bli en parodi på överambitiös marknadsföring.

Robert Greene som skrev “The Art of Seduction” menar att för att förföra läsaren, eller kunden, ska man inte vara för transparent, man ska alltid behålla ett visst mystiskt skimmer eller någon form av cliff hanger för läsaren. Berätta inte allt i din text. Skriv den på ett sätt som inbjuder läsaren till att fylla i luckorna på egen hand. Det är då texten blir som mest förförisk.

Bäst på den drömlika och förföriska marknadsföringen är Apple. Deras landningssida för iPad 2 var för landningssidor vad odyssén var för romanformen. Designen, dimensionerna, färgvalen och den briljanta, korta, men lagomt bombastiska copyn, sålde konceptet till mig långt innan jag hann inse den stora logiska luckan i min dröm. Jag behöver inte en iPad… Men visst är det så, ibland vill vi bara bli förförda. Och alla bra förförelser i världshistorien har en sak gemensamt. De framställs som drömmar, inte fakta.

Picasso sa det för övrigt bäst:” anything you can imagine is real”. Men du måste som sagt skapa grunden för läsaren, en förförisk text där de själva lämnas utrymme att fylla i luckorna och kan drömma sig bort och låta sig förföras.

Det har varit en länge eftertraktad nyhet att Google skulle implementera något liknande för Google plus som liknar Facebook pages. Nu är den nya tjänsten dock här och den har fått namnet Google plus for business. Alla som har ett företag, en hemsida eller annan form av kommersiell verksamhet rekommenderas att ansluta sig kostnadsfritt till Google plus for business.
Google+ för företag är en samling utmärkta verktyg och produkter som gör det möjligt för sig att nå en större publik, bättre spridning i sökmotorerna och förstås, ett mer effektivt nätverkande. Det kanske mest spännande av allt är möjligheten att genomföra en kostnadsfri videokonferens till sina Google+ anslutna kunder. Jag återkommer snart med mer information. Men skapa en Google plus sida för ditt företag redan idag.

Det nya Google + märket kopplar företagets webbplats till plus-sidan. Den använder även en funktion som gör det möjligt att visa personliga kommentarer och lägga till sidan i en krets.

Google+ företagssidor kan bli ett ovärderligt verktyg

Ingen lär väl ha missat att fler och fler stora tidningar och forum tvingas stänga ner, och/eller begränsa och bevaka kommunikationen på sina respektive sidor. Alltför många människor som kommunicerar via Internet nuförtiden saknar all form av respekt. Alla vi som var med i tidernas begynnelse, det vill säga i mitten på 90-talet, kommer ihåg att på den tiden Internet var svartvitt var allting helt annorlunda vad det gällde kommunikationen folk emellan. Internet i mitten av 90-talet var fantastiskt. Folk svarade till och med på mail.

Min tes är att ju mindre respekt man får för mediet ju mer degenererad blir kommunikationen. Eller är det så att early adopters helt enkelt är mer sofistikerade än den stora massan av teknologiska ”late bloomers”? Kan det rentav vara så att de som tar till sig det nya är lite mer sofistikerade själar överlag?

Det är mat för tanken, så att säga.

Det är lustigt ändå hur nya kommunikationsteknologier alltid följt samma utveckling genom historien. Det började med att man ristade bilder på grottväggar som ett sätt att ena samhället kring en gemensam tankevärld. Man målade bilder på djur och solen för att påminna stammen om vad som egentligen är viktigt i livet.

Sedan kom pennan, och stora tänkare som Platon kunde låta tankarna dansa fritt och sprida en djupare insikt om det mänskliga tillståndet. Early adopters till skrivkonsten skrev stora verk som Iliaden och bibeln. Pennan var mäktigare än svärdet. Nu ser man kukar på var mans konsumsvägg.

För att inte tala om debila lappar i tvättstugan.

Varför lärde man dessa människor att skriva?

Telefonen, ojoj, vilken respekt man hade för tekniken när den kom. Det var länge en stor begivenhet när den ringde, när man kunde tala med människor som befann sig så långt bort att det inte ens gick att föreställa sig hur det gick till att kommunicera på sådana enorma avstånd. Jag kan tänka mig att i telefonens begynnelse kunde man ringa upp statsministern. Han skulle ha svarat, nyfiken på att höra vad personen i den andra ändan av tråden ville framföra.

Alla var hövliga i telefonen förr i tiden. Man var artiga mot varandra, rentav högtidliga. Det var respekten för den fantastiska kommunikationsteknologin som skapade denna hövlighet. Det var kunniga växeltelefonister och en Fröken ur som aldrig missade att leverera.

Respekten avtog dock relativt snabbt och mynnade så småningom ut i att man skrek kuk och hora i öronen på varandra på heta linjen, alternativt ägnade sig åt slumpmässiga bombhot.

Internet. Vad ska man säga om denna fantastiska uppfinning? Under E-postens barndom kunde man få svar från vem som helst. Du kunde i princip skicka ett mail till Bill Gates himself och förvänta dig ett personligt svar inom någon timme. Du kunde maila med stora företagsledare, dina favorit-författare, skådespelare, vem som helst. Ja, till och med Carl Bildt kunde skicka ett e-post till Bill Clinton och faktiskt få ett svar. Detta var 1994, och det var det första mailet mellan regeringschefer. Men vi är inte i Kansas längre, Dorothy.

I Internets begynnelse kunde man få kontakt med en trevlig dejt på dejtingsidorna utan att ens behöva visa bild. Man var genuint nyfiken på varandra och tyckte det rådde en genuin spänning i att träffas ”irl” efter att ha umgåtts via det nya mediet. I början sket folk i bilder, de brydde sig inte om inkomster, längd och andra oväsentligheter. Nuförtiden ska du vara glad om du hittar någon som inte är en perfektionist av nazistiska dimensioner. Likt kåta UNA-bombare sitter de år ut och år in och letar nitiskt efter den ”perfekta partnern”, Han eller Hon som har både utseendet, är exakt 177 cm lång, har ett brunt öga och ett blått, och är stolt ägare av en blå Ford Courier årsmodell 1977.

Det är nästan lite som man skulle kunna tänka sig att hela världens dejtingscen skulle ha sett ut om nazisterna hade vunnit kriget.

När Internet var svartvitt kunde man till och med gå in på en stor chatt och diskutera böcker med främlingar. Eller idéer, eller rentav, ja, det är faktiskt sant, abstrakta koncept. De första fem åren efter Internets födelse var en märklig och stillsam period där det skedde trevande, nyfikna och magiska möten mellan människor varje dag.

Nu, några decennier senare, när alla lärt sig använda nätet, är det dock ett enda stort tivoli. Skäggiga kvinnor och män med tre bröstvårtor har till den grad förnedrat mediet att de flesta tidningar, stora bloggar och forum tvingats censurera delar av Internet. Och ingen svarar längre på mail. De bryr sig inte, saknar respekt. Eller så är de rädda för virus.

I framtiden kommer vi behöva göra som Kina, och ytterligare censurera Internet, stänga av vissa sidor och användare såvida vi inte kommer på ett sätt att kommunicera som är så komplicerat att inte ens ”the late bloomers” förstår sig på hur det fungerar.

Twitter kanske?

Ja, det var ett skämt.

I begynnelsen var det pennan. Man svingade den likt ett majestätiskt svärd som endast ett fåtal var betrodda att bära. Man ritade upp storslagna sagor om det mänskliga tillståndet, beskrev varats olidliga lätthet och målade på drömmen om Utopia, en bättre värld – Några tusen år av evolution senare är resultatet tydligt:

Det blir kuk av allt när den stora massan tar till sig den nya tekniken.

Google Panda uppdateringen försöker göra dåliga sajter utrotningshotade

Google uppdaterade sin algoritm, som fått namnet ”Panda”,  i USA i februari vilket påverkade 12 % av alla sökningar, och innebar att vissa webbsidor tappade upp till 90 % av sin trafik. Det har mestadels varit större webbsajter (1000+ sidor) som drabbats, men även mindre bloggar och forum har dragits med i denna monumentala algoritmförändring som vissa anser vara så omfattande att den bör betraktas som ett paradigmskifte. Summan av alla sök på Google är dock konstant så det finns lika många vinnare som förlorare på Pandauppdateringen, vilket är värt att notera.

Sedermera har Panda rullats ut i alla engelsktalande länder. Uppdateringen kommer enligt branschbedömare till Sverige under sensommaren eller tidigt på hösten. Men ingen vet när den kommer till Sverige eller hur den kommer drabba Svenska bloggare och sajter. Det gäller dock att vara så förberedd som möjligt.

Jag har under de senaste veckorna studerat hundratals forum, bloggar etc. angående Googles Panda uppdatering. Mitt syfte med denna artikel är att komprimera ner de viktigaste punkterna baserat på en mängd anekdotisk bevisföring, samt officiella uttalanden och ändringar i policy dokument av Google-representanter strax före och efter uppdateringen trädde i kraft.

No country for thin content

Vad Google främst vill uppnå med denna uppdatering av algoritmen, som bestämmer vem som hamnar högt respektive lågt ner i sökresultaten, är att man vill rensa nätet på dåligt innehåll helt enkelt. Man vill rensa i leden så att säga. Under de senaste månaderna har jag för övrigt fått samtal från två, oberoende av varandra, representanter från Google Places som velat kolla upp en av mina verksamheter. Den ena kvinnan förklarade att det finns alltför många som inte är seriösa och som inte tillför något av värde som använder sig av Places. Även Adwords har genomgått en del förändringar på sistone. Detta är helt enkelt en upprensning på bred front.

Redan föra året uttalade sig Googles Matt Cutts om vad som utgör dåligt eller snarare ”tunt innehåll” i en intervju. Han underströk att kvaliteten är mycket mer viktig än hur ofta man publicerar ett nytt inlägg. Han sa dessutom i samma intervju att det inte är en bra idé att vara den hundrade som skriver en artikel om ”det senaste om Iphone”. Alltså, om du inte är först, eller inte bland de första att skriva om ett vanligt förekommande ämne, måste du ha en twist! Google vill att du ska erbjuda ett mervärde i dina artiklar. Recensioner, unika bilder och videos, fördjupningar och så vidare. Något som gör just din artikel unik, om än så lite.

Cutts har även officiellt sagt att länkkraften från artikeldatabaser är lika med noll. Detta kan vara bra att ha i åtanke för dig som spiller tid med att skriva om artiklar för till exempel Newsdesk i förhoppningen om att det ska ge någon form av länkkraft. Det kan förstås finnas andra fördelar med att lägga till artiklar på pressreleasesajter och artikelkataloger men inte för länkkraftens skull.

Jag har sett flera exempel på amerikanska jobbsajter som blivit hårt drabbade av Google Panda. Jobbsajter är typexempel på den typ av webbsidor som bryter mot Googles riktlinjer på i princip alla sätt. Gå in på en jobbsida, vilken som helst, och du kommer se massor av länkar med likartade ankartexter. Till exempel ”jobb inom z”, ”jobb inom y”, etc, in absurdum. Denna typ av överoptimering bör undvikas till varje pris.

Jobbsajterna använder dessutom ungefär samma material, många gånger exakt samma material, som alla andra jobbsajter eftersom man publicerar jobbannonser från samma källor. ”Duplicate content” (dvs. att det publiceras exakt likadant innehåll på flera sajter), och/eller alltför ”likartat innehåll” är två av de viktigaste aspekterna som Panda-uppdateringen siktar in sig på.

Dessutom publicerar dessa jobbsajter tusentals väldigt korta artiklar/annonser. Google har tröttnat på korta, mer eller mindre meningslösa inlägg på Internet. Många sajter verkar för övrigt inte bara ha sjunkit i Google SERPEN utan också blivit i stora stycken helt bortagna från index.

Ytterligare en komprometterande faktor, i de flesta fall, för sajterna som blivit hårdast drabbade av uppdateringen är ett överflöd av annonser. Många verkar tro att annonser i allmänhet och Adsense i synnerhet har någonting att göra med Pandauppdateringen. Det är dock mycket mer troligt att vad det handlar om är att en sida som innehåller massor av annonser ”above the fold” är störande för läsupplevelsen. Det är det Google vill åtgärda, och inte förekomsten av annonser i sig. Det uppfattas precis lika störande med irrelevanta bilder, eller oförklarliga sjok av irrelevanta interna länkar, precis där blicken landar efter att ha kommit till en webbsida.

Dessutom saktar många annonser, eller bilder, ner laddningstiderna, vilket blir ytterligare en negativ faktor som påverkar rankningen. Rekommendationen är att utrymmet på en sida, med upplösningen 1024×768, inte innehåller mer än högst 25 procent annonser, eller annat som inte kan räknas som unikt innehåll.

Google Adsense kom förresten med en uppdatering av sina riktlinjer (alltså riktlinjer, inte regler) några veckor efter Panda. Det var förstås ingen tillfällighet. Lustigt nog fortsätter dock Adsense-avdelningen att skicka ut uppmaningar till publicister att det lönar sig att ha så många Adsense-annonser som möjligt för att nå större intäkter. Detta gör det hela lite förvirrande. Men hur som helst, så har Adsense-teamet nu kommit med mindre aggressiva rekommendationer vad det gäller placeringen av annonserna. Detta ligger helt i riktlinje med Panda.

Så var går den magiska gränsen för om du ska drabbas av Google Panda eller inte? Det är omöjligt att svara på. Aldrig förr har jag sett så många ledande SEO-experter slita sitt hår i förtvivlan. Den ena teorin efter den andra avlöser varandra. Klart är dock att om du publicerat material från andra sidor så åker du förmodligen (och förhoppningsvis) dit.

Andra faktorer som är viktiga för att hålla sig till Googles riktlinjer är att använda no follow-attributet på affiliate-länkar, att inte sälja länkar (i synnerhet inte dofollow), att inte involvera sig i systematiska länkbyten, att inte köpa länkar i syfte att ranka högre, och som sagt att inte ha för mycket reklamenheter eller onödiga sjok av icke väsentligt material above the fold.

Det spekuleras också i att en sådan sak som för många interna länkar kan leda till att man drabbas av Google-Panda. Men i dessa fall verkar det röra sig om en rent sanslös mängd med interna länkar. Problemet med att ha för många länkar på en sida är återigen att det uppfattas som störande för läsare. Känner du att du har väldigt många länkar på din sida rensa upp lite. Det kan löna sig.

Det är också viktigare än någonsin att man använder sig av bra SEO när man skriver sina artiklar. Att man i rubriken anger tydligt vad artikeln kommer handla om, och att artikeln sedan faktiskt handlar om just det som rubriken utlovar! Många sökningar i Sverige leder till sidor som inte alls handlar om det som man sökte efter. I första hand tänker jag på sajter som Eniro och Stylesearch. Dessa kommer med största sannolikhet att drabbas hårt av Google-Panda uppdateringen när den kommer till Sverige.

Vad det kommer handla om post Panda är att i ännu högre grad sikta på kvalitet, på användarvänlighet. Var gränsen går för denna kvalitet som Google säger sig eftersträva handlar helt enkelt om sunt förnuft, och framförallt fingerspitzgefuhl, för i slutändan är det ju ingen som faktiskt vet exakt vad det är som gäller.

Vad du inte ska göra om du är rädd för att bli drabbad, eller om du blivit drabbad av Googles uppdatering av sin algoritm, är att lägga en halv förmögenhet på Facebook eller Twitter, som så många ”experter” hävdar löser alla problem. Att man använder sig av sociala medier är bara en mer eller mindre viktig signal bland alla andra, och absolut ingen magisk kula. Låt ingen övertala dig till att tro något annat. Det finns många aktörer som kommer försöka tjäna pengar på att erbjuda en ”lösning” för de som drabbats av Panda.

Om du inte snott andras material och återpublicerat det på din sajt, och om du inte köpt eller sålt länkar och ändå drabbas av Googles Panda uppdatering så är det förmodligen så att många av de inlänkar du byggt upp till sajten helt förlorat i värde vilket också leder till att du tappar positioner. Om du systematiskt förlitat dig på att skaffa länkar genom artikelkataloger och pressrelease-sajter så kommer din sajt också tappa i värde eftersom dessa sajter förlorar all sin länkkraft. För övrigt förklarade en Google-representant på ett forum att man bör ta bort ”länkbytarsidor” av typen ”länka till mig så länkar jag till dig från denna sida”. Han underströk i samma inlägg vikten av att använda No Follow på reklamlänkar.

Enligt Matt Cutts är det bästa och säkraste sättet att bygga länkar på att helt enkelt gästblogga.

Nästa mål enligt samma Cutts är att man ska börja rikta in sig på sajter med fattigt innehåll som har relevanta sökord i domännamnet. Dessa sajter rankar alldeles för högt som det är nu. Det ska löna sig att kontinuerligt arbeta hårt på en sajt som erbjuder mervärde åt sökmotorerna och inte kunna ta enkla genvägar för att uppnå hög trafik.

Det är tydligt att Google inlett ett krig mot sajter som bryter mot riktlinjer och/eller inte tillför något egentligt värde. Detta innebär samtidigt en enorm möjlighet för alla duktiga skribenter och företag som säljer bra produkter och tjänster.

Jag skriver sällan om underhållning men kan inte undanhålla er från det bästa tipset sedan… ja. Ni har förmodligen aldrig fått ett bättre tips. ”Game of Thrones” är Star Wars möter Sopranos och Vita Huset. Intriger, kärlek, maktspel, sex, blod och humor och skådespelare som går upp sina roller så att man omöjligen kan se dem i ett annat sammanhang (Sean Bean!)

Världen som HBO skapat tillsammans med författaren till originalverket ”A song of Fire and Ice” (som kallats den amerikanska motsvarigheten till Tolkiens Sagan Om Ringen) är så fängslande att man får ångest när ett avsnitt tar slut. Bättre betyg än så får ingen underhållning.

Min absoluta favoritaspekt med serien är dock att manuset så elegant bottnar i en medeltida värld som skulle kunna vara riddartidens England. Allt känns som ett historiskt och trovärdigt mellanmänskligt drama, där drakar, demoner och andra övernaturliga väsen bara existerar som en oroväckande viskning i gamla myter. I denna värld har sommaren varat i över tio år, men den outhärdligt långa vinterstormen är på väg tillbaka… och sakta men säkert börjar de övernaturliga elementen förvandlas från galna, gamla myter till isande faktum.

”Game of Thrones” går just nu på Canal Plus, men vänta på reprisen om du missat inledningen. Förra veckan var det säsongsavslutning (man har beslutat att köra tio avsnitt per säsong) på HBO i USA. Det bästa sättet att insupa denna makalösa serie är att helt enkelt köpa DVD-boxen när den släpps någon gång innan jul.

Faktum är att TV omöjligen kan bli bättre än så här. Om ”Uppdrag Mord” inledde startskottet för TV:s guldålder i USA så är ”Game of Thrones” kronjuvelen . Jag har inte haft sådan behållning av TV sedan The Wire och Sopranos tog slut.

Det må vara mitt i sommaren, men om man verkligen vill njuta av sommarledigheten stannar man inne och njuter av faktumet att ”winter is coming”.

Dokusåpor som Big Brother må vara den sämsta formen av underhållning som står att finna idag. Men, fenomenet som sådant är inte nytt. Redan på 1300-talet visade Giovanni Bocaccio (1313-1375) hur människan när tiderna är som svårast och mest förvirrande fokuserar sig på mänskliga relationer. Bocaccios roman ”Decamerone” utspelar sig på 1300-talet, och är en berättelse om tio Florentinmunkar som flyr undan böldpesten, och bosätter sig i en avlägsen villa, där de i väntan på domedagen berättar historier för varandra. Berättelserna i ”Decamorene” syftar till att kritisera en allt mer depraverad, men fortfarande allsmäktig kyrka.

I den ofta återkommande dokusåpan Big Brother som kan ses som en postmodernistisk variant av ”Decamerone” placerar kanal 5 vanligtvis 10 ungdomar i en avlägsen villa där de sitter dagarna i ända och väntar på domedagen (en av deltagarna röstas ut av tittarna ungefär varannan vecka) och likt munkarna berättar historier om sin egna liv för varandra.

Vad som än händer i omvärlden, katastrofer eller terroristattentat, hålls deltagarna undan nyheterna. De får inget veta. De är avskilda från verkligheten. Den förvirrade postmoderna världen har de lämnat utanför. Det enda de har att klänga sig fast är sig själva och samtalet. Precis som munkarna i ”Decamerone”. Med enda skillnaden att Big Brother sänds i TV.

På bästa sändningstid.

Om Bocaccios 1300-tals roman Decamerone syftade till att kritisera den depraverade och allsmäktiga kyrkan genom återberättandet av karaktärernas livshistorier med världens undergång (pesten) som bakgrundstema verkar Big Brother, och liknande dokusåpor, fylla en liknande funktion för tittarna.

Deltagarnas uppträdande bekräftar tittarnas uppfattning om det moraliska förfallet i vår kultur. Människorna som är med i Big Brother uppfattas som ”omoraliska mediehoror”, som har sex framför tv: n och dricker hejdlöst med alkohol, förråder sina bästisar bakom ryggen på dem osv. Detta beteende bekräftar tittarnas bild av det depraverade samhället.

Själva målet för samtliga dokusåpa-deltagare är att vinna pengar vilket uppnås genom paktbildning och allmänt rävspel, vilket stämmer överens med folks syn på hur såväl samhällstopparna som gemene man beter sig idag med sina fallskärmar, bankbonusar och mygel.

Våra tiders präster, medierna, hakar förstås på och upphöjer vissa deltagare till glorifierade hatobjekt alla älskar att hata. Ett lysande exempel är Olinda från ”Paradise Hotell” från början av 2000-talet som fick krigsrubriker i stil med ”doku-bitchen”. Ingen annan grupp som figurerar i media skulle så systematiskt ha kunnat utsättas för en sådan hatkampanj som ”reality tv-stjärnor”, men det verkar som om det är en tyst överenskommelse i medierna att dokustjärnor får behandlas lite hur som helst. Som Anna Anka. Hon är vår tids svar på gamla tiders skäggiga damen.

Det tog för övrigt lång tid innan cirkusarna med skäggiga damer, dvärgar och annat utsatt folk började anses som osmaklig underhållning. Men till slut tappade folk intresset och ”underhållningsbranschen” fick se sig om efter mer kreativa sätt att locka publik. Det verkar dock inte finnas någon ände på Big Brother.