Många framhäver ständigt i samhällsdiskussionen vikten av att uppmuntra entreprenörskap i Sverige, att Sveriges axlar vilar på entreprenörer och deras idéer och framåtanda som leder till framgångsrika företag och fina skatteintäkter. Men, vad är egentligen en entreprenör? Den bästa definitionen jag hittat på entreprenörskap kommer från tidningen Entreprenörs första nummer från 2001:
”… alla de företagsamma människor som vågar ta steget ut i det okända, ta risker på en ny oprövad idé men också ha förmågan att gå från ord till handling. Det finns egentligen två slags entreprenörer i näringslivet; de som huvudsakligen riskerar andras pengar och de som huvudsakligen riskerar egna. De förra anställs och belönas av andra – i alla fall i princip. De senare anställer och belönar sig själva.”
Definitionen återfinns också i biz. Projekt och företagande, som är kurslitteratur för yrkesförberedande gymnasieprogram.
Listan med exempel på historiska superentreprenörer i Sverige kan göras lång, men några av de mest framstående är Ruben Rausing (Tetra Pak), Assar Gabrielsson (Volvo), Abbe Bonnier, Stikkan Andersson (Polar Music) och Sven Wingquist (SKF).