Ingen lär väl ha missat att fler och fler stora tidningar och forum tvingas stänga ner, och/eller begränsa och bevaka kommunikationen på sina respektive sidor. Alltför många människor som kommunicerar via Internet nuförtiden saknar all form av respekt. Alla vi som var med i tidernas begynnelse, det vill säga i mitten på 90-talet, kommer ihåg att på den tiden Internet var svartvitt var allting helt annorlunda vad det gällde kommunikationen folk emellan. Internet i mitten av 90-talet var fantastiskt. Folk svarade till och med på mail.
Min tes är att ju mindre respekt man får för mediet ju mer degenererad blir kommunikationen. Eller är det så att early adopters helt enkelt är mer sofistikerade än den stora massan av teknologiska ”late bloomers”? Kan det rentav vara så att de som tar till sig det nya är lite mer sofistikerade själar överlag?
Det är mat för tanken, så att säga.
Det är lustigt ändå hur nya kommunikationsteknologier alltid följt samma utveckling genom historien. Det började med att man ristade bilder på grottväggar som ett sätt att ena samhället kring en gemensam tankevärld. Man målade bilder på djur och solen för att påminna stammen om vad som egentligen är viktigt i livet.
Sedan kom pennan, och stora tänkare som Platon kunde låta tankarna dansa fritt och sprida en djupare insikt om det mänskliga tillståndet. Early adopters till skrivkonsten skrev stora verk som Iliaden och bibeln. Pennan var mäktigare än svärdet. Nu ser man kukar på var mans konsumsvägg.
För att inte tala om debila lappar i tvättstugan.
Varför lärde man dessa människor att skriva?
Telefonen, ojoj, vilken respekt man hade för tekniken när den kom. Det var länge en stor begivenhet när den ringde, när man kunde tala med människor som befann sig så långt bort att det inte ens gick att föreställa sig hur det gick till att kommunicera på sådana enorma avstånd. Jag kan tänka mig att i telefonens begynnelse kunde man ringa upp statsministern. Han skulle ha svarat, nyfiken på att höra vad personen i den andra ändan av tråden ville framföra.
Alla var hövliga i telefonen förr i tiden. Man var artiga mot varandra, rentav högtidliga. Det var respekten för den fantastiska kommunikationsteknologin som skapade denna hövlighet. Det var kunniga växeltelefonister och en Fröken ur som aldrig missade att leverera.
Respekten avtog dock relativt snabbt och mynnade så småningom ut i att man skrek kuk och hora i öronen på varandra på heta linjen, alternativt ägnade sig åt slumpmässiga bombhot.
Internet. Vad ska man säga om denna fantastiska uppfinning? Under E-postens barndom kunde man få svar från vem som helst. Du kunde i princip skicka ett mail till Bill Gates himself och förvänta dig ett personligt svar inom någon timme. Du kunde maila med stora företagsledare, dina favorit-författare, skådespelare, vem som helst. Ja, till och med Carl Bildt kunde skicka ett e-post till Bill Clinton och faktiskt få ett svar. Detta var 1994, och det var det första mailet mellan regeringschefer. Men vi är inte i Kansas längre, Dorothy.
I Internets begynnelse kunde man få kontakt med en trevlig dejt på dejtingsidorna utan att ens behöva visa bild. Man var genuint nyfiken på varandra och tyckte det rådde en genuin spänning i att träffas ”irl” efter att ha umgåtts via det nya mediet. I början sket folk i bilder, de brydde sig inte om inkomster, längd och andra oväsentligheter. Nuförtiden ska du vara glad om du hittar någon som inte är en perfektionist av nazistiska dimensioner. Likt kåta UNA-bombare sitter de år ut och år in och letar nitiskt efter den ”perfekta partnern”, Han eller Hon som har både utseendet, är exakt 177 cm lång, har ett brunt öga och ett blått, och är stolt ägare av en blå Ford Courier årsmodell 1977.
Det är nästan lite som man skulle kunna tänka sig att hela världens dejtingscen skulle ha sett ut om nazisterna hade vunnit kriget.
När Internet var svartvitt kunde man till och med gå in på en stor chatt och diskutera böcker med främlingar. Eller idéer, eller rentav, ja, det är faktiskt sant, abstrakta koncept. De första fem åren efter Internets födelse var en märklig och stillsam period där det skedde trevande, nyfikna och magiska möten mellan människor varje dag.
Nu, några decennier senare, när alla lärt sig använda nätet, är det dock ett enda stort tivoli. Skäggiga kvinnor och män med tre bröstvårtor har till den grad förnedrat mediet att de flesta tidningar, stora bloggar och forum tvingats censurera delar av Internet. Och ingen svarar längre på mail. De bryr sig inte, saknar respekt. Eller så är de rädda för virus.
I framtiden kommer vi behöva göra som Kina, och ytterligare censurera Internet, stänga av vissa sidor och användare såvida vi inte kommer på ett sätt att kommunicera som är så komplicerat att inte ens ”the late bloomers” förstår sig på hur det fungerar.
Twitter kanske?
Ja, det var ett skämt.
I begynnelsen var det pennan. Man svingade den likt ett majestätiskt svärd som endast ett fåtal var betrodda att bära. Man ritade upp storslagna sagor om det mänskliga tillståndet, beskrev varats olidliga lätthet och målade på drömmen om Utopia, en bättre värld – Några tusen år av evolution senare är resultatet tydligt:
Det blir kuk av allt när den stora massan tar till sig den nya tekniken.