Sidvisningsjournalistik och Hong Kong influensan

Hot om undergång genererar många klick!

Den nya Hong Kong influensan kan döda ”hundratals kanske tusentals” enligt braskande rubriker på Aftonbladet och DN:s nätupplagor. Det vankas goda tider för Sveriges massmedier. Sjukdomar säljer bättre än det mesta, till och med bättre än sex. Förra årets skräck för Svininfluensan var en storsäljare, där sidvisningsjournalistiken slog nya inkomstrekord.

Vad är sidvisningsjournalistik? Enkelt förklarat så ligger det till så här att ju fler sidor en webbsurfare läser på en given hemsida ju mer tjänar denna hemsida i pengar då man får betalt per sidvisning. Det är därför tidningar som Aftonbladet de senaste åren har börjat ändra rubriker och bildsättning på redan publicerat material. Och det är därför vi ser mer och mer nyheter med stora spektakulära rubriker som pekar på kris, katastrof och allmän undergång.

Att människor har ett behov av undergångsjournalistik är inget nytt. Den första boken som trycktes var den inte alltför upplyftande ”Gutenbergbibeln” och de moderna tidningarna uppstod som en följd av det 30-åriga kriget.

Men vad vi ser idag där de vilda spekulationerna och den fullkomligt sanslösa fokuseringen på diverse hot i vårt samhälle saknar motstycke.

Att folk blir påverkade av krisjournalistiken råder det ingen tvekan om . Vissa värjer sig dock mot allt elände bättre än andra. Själv jobbar jag med ungdomar med särskilda behov som är väldigt tydliga i vad de känner och hur de uppfattar saker och ting. De mår helt enkelt inte bra och försöker hela tiden på olika sätt ventilera vad de läst med oss vuxna. Kommer jag dö i Svininfluensan? Kommer mamma som är på sjukhus dö av mördarbaciller? Kommer mamma och pappa också bli arbetslösa nu? Kommer det snart inte finnas några lärare som kan ta hand om oss när pengarna tagit slut? Kommer jag som är född i Indien bli skjuten? Får jag som är mörkhårig inte bo kvar här i Sverige nu när SD är med och styr? Kommer någon spränga sig i bussen på väg till skolan? Är alla djur snart döda?

Risksamhället när det är som mest tydligt

Men har världen verkligen blivit farligare? Står krig och massarbetslöshet och total undergång genom miljöförstöring och klimathot precis för dörren? Absolut inte. Vad vi ser är helt enkelt skrämselpropaganda som ett vapen i sidvisningsjournalistikens tider. Och det kollektiva minnet är kort. För inte alls länge sedan dominerades tidningarna av hotet om fullständig och omedelbar utplåning av kärnvapenkrig mellan öst och väst. Terrorister från bland annat Irland, Lybien och Baskien var hot mot demokratin. Det pratades om ”gula faran” ”Rysshotet” och andra främmande faror mot vårt sätt att leva. När jag tittade igenom gamla Arvika Nyheter från 60-talet hittade jag artiklar med rubriker som ”Forellen är utrotad nästa år, laxen året därpå”, ”försurningen av sjöar går inte längre att stoppa”, ”brotten på den årliga marknaden ökar för varje år”, ”Volvoverken avskedar 700 – flera att vänta”, etc., etc.

Alla dessa rapporter om katastrofer är absolut inget nytt. Det nya ligger i hur tidningarna fullständigt cyniskt och systematiskt använder sig av rädsla för att sälja fler lösnummer, få fler klick och tjäna pengar. Funkar inte ”ekonomisk kollaps högt uppe i västerspalten” väntar man några timmar och ändrar rubrik, placering och bild. Kashing. Ett annat relativt nytt fenomen är att man återvänder gamla artiklar, fast med nya rubriker och bilder som man publicerar med jämna mellanrum.

Folk börjar dock se igenom de stora tidningsdrakarnas strategi och jag är övertygad om att detta kommer leda till de traditionella tidningarnas undergång. Inom inte alltför många år kommer vi väja mindre icke vinstdrivande alternativ som primära nyhetsflöden, eller alternativt (återigen) betala för kvalitetsjournalistik.

Socilogen Pierre Lévy menar att i det postmoderna samhället fortsätter massmedia i sin klassiska form den tradition av totaliserande universalitet som kom med de tryckta medierna. ”Eftersom det mediala budskapet läses, hörs, ses av tusentals eller miljontals utspridda människor anpassar man det till den mentala minsta ´gemensamma nämnaren´ hos mottagarna eller närmare bestämt till deras minsta gemensamma tolkningsförmåga” Eftersom det mediala budskapet, enligt Lévy, cirkulerar i ett rum utan interaktion kan det inte utnyttja det speciella sammanhang som mottagaren befinner sig i; det bortser från hans individualitet, sociala tillhörighet, mikrokultur och livssituation. Det är just denna reducerande och erövrande egenskap som skapar den enhetliga ”allmänheten”, massmediernas stora ”massa”. Dessa ord skrevs visserligen innan Internet, innan Aftonbladet införde en kommentarsfunktion. Möjligheten till interaktion har dock inte förbättrat journalistiken. Internet har istället gjort det möjligt för massmedierna att sprida informationen till ännu fler människor, i ett ännu mer komprimerat och fördummat format.

Det är precis på grund av detta som bloggen (men var finns de bra nyhetsbloggarna egentligen?) som format inte kommer dö, utan bara växa sig starkare. Det måste den göra. Om inte är alla dömda att leva i Aftonbladets gravt tillskruvade föreställningsvärld befolkad av ufon, mystiska monster, pyrande vulkaner, jordbävningar och ändlösa strömmar av subversiva hot. Sidvisningsjournalistikens tidsålder kan endast dödas av bloggen. Länge leve bloggen!


Publicerat

i

av

Etiketter: