Vad jag som låtskrivare tycker om FRA-lagen och annan jakt på fildelare

Jag har skrivit engelska texter till en musikproducent i över tio år, och vi har lyckats få ut ett ganska stort antal låtar på mer eller mindre stora projekt (mest mindre) på de flesta kontinenterna och självklart har fildelningsfenomenet påverkat vår inkomst. Det kan jämföras med till exempel hur du själv eroderar ett berg genom att pissa på det.

Det är nämligen så att när låtskrivare och producenter ska ha betalt applicerar skivbolag, förlag, distributionsförlag, artisterna som ska ha låten, samt alla andra berörda (som studiovaktmästare, och flickvänner till studiovaktmästarna, etc) Kol-14-metoden på låtskrivarnas andel. Det som återstår…ja, det kan ni gott ladda ner med gott samvete.

Ett annat mycket lysande exempel (hoppas alla entreprenörer där ute noterar) på hur stora bolag i musikbranschen i världen i allmänhet, och Japan i synnerhet tjänar pengar var det stora skiv/elektronikföretaget som anordnade en tävling bland svenska låtskrivare att komma med ett bra låtbidrag till en reklamvideo för en av deras reklamkampanjer.

Vi presterade en riktigt bra låt som hängde ihop med kampanjen såväl text- som musikmässigt. Detta var en stor produktion som spelades in i USA, och alla var mycket nöjda med resultatet. Hur mycket tjänade jag? Absolut ingenting.

På den tiden hade vi någon form av slavkontrakt med ett par studioägare som fick, om inte jag minns fel, 10, 000 SEK för själva produktionen. Låtskrivarna däremot fick istället för pengar lovord om en lysande framtid i Japan på grund av det stora bolagets tyngd och kontakter, samt en klapp på axeln (det vill säga inga royaltypengar överhuvudtaget utbetalades). Denna metod kör japanerna med än idag, men få går på det längre då även den dansande Godzilla mer eller mindre självdött i händerna på klåpare.

Två låtskrivare i förhandling med parter som känner sig berörda
Två låtskrivare i förhandling med parter som vill ha sin del av kakan

För att ytterligare illustrera: vi skrev fler än hälften av låtarna till en japansk artist vars skiva låg etta två veckor på albumlistan i Taiwan, hon uppträdde i TV och fyllde en hel basebollarena på sitt besök i landet. Det gick riktigt bra med andra ord.

Betalningen har dock varit mycket sporadisk under de senaste åren och avräkningarna är inte alltid helt lätt att tyda men många hundralappar blev det inte av det hela. Vi hade med största sannolikhet tjänat mer på att sälja korv utanför basebollarenan.

Hur mycket tjänar en låtskrivare egentligen?

Senaste royaltychecken (pengar för antal sålda album/singlar) jag fick var för en låt för en spansk artist som sålde guld med skivan låten figurerade på. Hon var mycket het i Spanien under en period då hon placerade sig högt i deras version av Idol (operacion triunfo).

Det tog över 3 år att få betalt (dock först efter flera påtryckningar på förlaget från vår sida) och min slutliga del blev….håll i er nu: 740 SEK. Jag fick genast avbeställa Ferrarin, och lyxorgien i Las Vegas. Jag gissar på att om det inte vore för Pirate Bay hade jag tjänat…940 kronor. Högst. Till detta tillkommer STIM-pengar (det vill säga ersättning för när låten spelas i radio, på TV, konserter, sov) på några hundralappar.

Nämnde jag förresten att detta var oskattade pengar? Om inte…HÄLFTEN av de förbannade 740 kronorna gick till staten! HÄLFTEN! Kol-14-metoden…minus hälften alltså… Så här ser jag för övrigt ut när jag tänker på hela grejen

Om jag kommer ihåg, och någon bryr sig överhuvudtaget, så kan jag fortsätta publicera mina inkomster från musiken för att markera hur dåligt betalt det egentligen är. Vi har betalningar senare i år (det kan dock lika gärna ta 3 år) att vänta för några hyfsat stora projekt.

Pengarna nuförtiden ligger för övrigt mer hos artisterna än hos låtskrivarna, eftersom artisterna befinner sig på ständig turné (biljettpriserna är för att uttrycka det milt svinhöga nuförtiden), och använder sina namn i diverse reklamsammanhang. Men att skylla de dåliga pengarna på Pirate Bay är som att lägga skulden för svält på den urlakade jorden.

Jag återkommer snart med fler synpunkter på musikbranschen med anledning av deras bisarra jakt på fildelare, när de egentligen borde lägga energin på att hitta nya talanger.


Publicerat

i

av

Etiketter: