Jag har tidigare skrivit om hur girigheten i musikbranschen är så utbredd att den får fildelare att framstå…som att ha loppor i stövlarna när man samtidigt har fått ett spjut i ryggen.
Skivbolagen jublar säkert nu av lycka över att rätten böjde sig för deras krav och fällde Pirate Bay. Du kan dömas oskyldigt för ett brott i Sverige, och spendera halva ditt liv i fängelse, men när din oskuld väl bevisas får du vara glad om du får några tusenlappar i skadestånd. Nöjesbranschen lyckades med konsttycket att få sig tilldömda 30 MILJONER i skadestånd för någonting som en majoritet inte ens anser vara straffbart…bisarrt. Men faktum kvarstår: Musikbranschen är som Klondike två veckor innan de stängde igen för gott. Det är för många guldgrävare, och för lite guld.
Det finns inga visioner, ingen som satsar eller vill satsa på något nytt. Alla är livrädda för att inte låta som alla andra. Nya Nirvana finns säkert därute någonstans i ett kallt garage. Men ingen ser dem. Alla är för upptagna med att jaga Pirate Bay och andra fildelare.
Att musikbranschen lyckades fälla Pirate Bay för vikande musikintresse är ingenting annat än stor humor. Hade de anpassat sig till den nya teknologin när Napster introducerades hade vi med största sannolikhet haft ett helt annat musikklimat idag. Ett musikklimat präglat av mindre inställsamhet till den tondöva ”stora massan”, ett klimat befriat från buskis i stil med den groteskt kitschiga hiten Tingeling.
Musikbranschen är en sammansvärjning av klåpare, från förläggare som hellre dricker öl med andra förläggare än att pitcha material, ekonomer och andra med viktiga kontorssysslor som är i branschen av helt fel orsaker. ”Alla vill vara pop”, som Clabbe uttryckte det. Men ingen vill kavla upp skjortärmarna och göra grovjobbet i bakgrunden.
Dessutom känns det lite som att vi står vid historiens slut vad det gäller musik. Alla originella popmelodier har redan komponerats, och ingen bryr sig om texter med djup i längre. Ljudet är budskapet. All musik har reducerats till att bli någon form av hissmusik…skit samma vad du har för låtar i din I-pod, bara den är snygg och har hög lagringskapacitet.
Själv försöker jag gräva efter guldkorn i musikhistorien, men det blir också svårare och svårare. Men då och då kommer något nytt (och eftersom jag gett upp hoppet om ny bra musik och inte låter min radar spinna på helfart så tar det gärna några år innan jag finner låten också. Som den här…Welcome to the black parade.
Avslutningsvis, inget säger det bättre än denna parafrasering av Hunter S. Thompsons citat:
”The music business is a cruel and shallow money trench, a long plastic hallway where thieves and pimps run free, and good men die like dogs.
There’s also a negative side.”